23 September 2012

Audiobook Review: Leviathan, Behemoth & Goliath— Scott Westerfeld

[den svenska översättningen finns lite längre ner i inlägget] 
 

SUMMARY:
Prince Aleksander, would-be heir to the Austro-Hungarian throne, is on the run. His own people have turned on him. His title is worthless. All he has is a battletorn war machine and a loyal crew of men.
Deryn Sharp is a commoner, disguised as a boy in the British Air Service. She's a brilliant airman. But her secret is in constant danger of being discovered.
With World War I brewing, Alek and Deryn's paths cross in the most unexpected way…taking them on a fantastical, around-the-world adventure that will change both their lives forever
.—Goodreads





REVIEW:
What I liked the most about this book was Alan Cumming’s reading! He makes a German accent when Alek and Count Volger talk, and the Scottish accent when Deryn is talking. And each character's voice has a unique personality. It’s super-duper charming! I think this was a good substitute for the lack of Keith Thompson's illustrations, which are very beautiful. ^ ^

Otherwise, I don’t have not much more to say about this book because there isn’t much of a plot in it. Westerfeld ran with this premise: “story begins in the next book; in this book we get to know all characters ". So Leviathan devotes itself to explaining how Deryn came to work on the Leviathan and how Alek flees Austria-Hungary to Switzerland. But the book was not bad: I was very entertained when listening to Deryns chapters. She was funny , witty and genuinely passionate about flying . Unfortunately I cannot say the same about Aleks parts: he was boring and bad at hiding his aristocratic birth ... he was, however, a nice guy, which almost counts for something, I guess. Having said that, the descriptions of the animal air ship and the various Clanker machines are probably the best part of the book. I only wish I could live in that world! The thing is, that even though this book was not anything special in terms of the action, I still wanted to go on to the next book; I was really curious as to what adventures Deryn and Alek would have the next!


OMDÖME:
Det jag gillade mest med den här boken är Alan Cummings läsning! Han bryter på tyska när Alek och Count Volger pratar, och på Skotska när Deryn pratar. Och varje karaktärs röst har en unik personlighet. Jätte charmigt! Det tycker jag bar en bra ersättning för saknaden av Keith Thompsons illustrationer, som är väldigt vackra. ^^


Annars har jag inte mycket mer att säga om den här boken eftersom det finns inte mycket story i den. Westerfeld kör men idén ”storyn börjar i nästa bok, i den här boken ska vi lära känna alla karatärer”. Så Leviathan egnar sig åt att förklara hur Deryn kom att jobba på Leviathan och hur Alek flyr Österike-Ungern till Schweiz. Men boken var inte dålig: det var väldigt underhållande att lyssna på Deryns kapitelar. Hon var rolig, fyndig och verkligen passionerad om att flyga. Tyvärr kan jag inte säga samma sak om Aleks delar: han var tråkig, och dålig på att dölja sin aristokratiska börd ... men snäll. Men beskrivningarna av luftdjurskeppet och de olika Clanker-maskinerna är nog det bästa med boken. Jag bara önskar att jag kunde leva i den världen! Grejen är att även om den här boken inte var något speciellt handlingsmässigt, så fick den mig att vilja läsa nästa bok. Jag var jättenyfiken på vilka äventyr Deryn och Aleks skulle ha i nästa bok! 

Other Reviews of the Same Book/ Bloggat om Samma Bok:

________________________________________________________________________________________________________

SUMMARY:
The behemoth is the fiercest creature in the British navy. It can swallow enemy battleships with one bite. The Darwinists will need it, now that they are at war with the Clanker powers.
Deryn is a girl posing as a boy in the British Air Service, and Alek is the heir to an empire posing as a commoner. Finally together aboard the airship Leviathan, they hope to bring the war to a halt. But when disaster strikes the Leviathan's peacekeeping mission, they find themselves alone and hunted in enemy territory.
Alek and Deryn will need great skill, new allies, and brave hearts to face what's ahead.—Goodreads
 


REVIEW: 
Behemoth continues where Leviathan left off. I read the two books back to back, so it felt like they were the same book divided into two parts. Of course Allan Cummings delivered an amazing reading, and this time he even does Turkish accents. 

 

I like both Darwinists and Clankers, but must admit that I’m a tad more fascinated by the Clanker machines than the beasties. So I really appreciated that most of the book is set in Istanbul (not Constantinople!) where they had all these cool Clanker mecha (yes, I’m a big fan of mecha-anime). 


Westerfeld’s alternative world is so carefully thought out, that it goes beyond the superficial difference of technology. The choice of technology is a result of politics, religion and culture; it’s very impressive, and all of this is evident through the political intrigue of the book’s plot. There is a divide in the world that Scott Westerfeld created between the Darwinists (led by Britain) and the Clankers (led by Germany) and that divide is more than the mere difference in technology. It encompasses everything else: from language to religion, from clothes to politics. This is what true Steampunk is made of, if you ask me! Yes, in my opinion this series is Steampunk even though it is set a few years after Victorian times as it goes beyond merely adding dirigibles and clockwork tech here and there.

Another thing which I really love about this book is that there isn’t a bad guy. The characters are in a conflict with circumstances. The lack of an obvious Good and Evil is something which I really appreciate in young adult literature. I think stories where such a simplistic view of the world is ignored are more interesting.

And  if anyone one has “Swagger”, it would be Deryn. She is a true sailor: picks up languages quickly, she is resourceful and can blend in wherever. I, like Alec, completely admire her character.   I thought the conflict of the book was fun and smart, Alec and Deryn are on different sides of the war, and yet they can’t help their natural friendship.
The one thing that keeps this book, and indeed the whole series, from being awesome is that that the language is so clearly aimed for a younger audience, that sometimes I felt like I was too old to be listening to this book. Despite this, I had bucket of fun and was constantly entertained.

Fast-paced, full of action sequences (and a lot of them from Deryn’s point of view, where she totally saves the day several times), political intrigue and an imaginative world with creatures and machines, Behemoth is a tremendously fun book.
 

OMDÖME:
Behemoth fortsätter där Leviathan lämnade av. Jag läste de här böckerna efter varandra, så det kändes nästan som att Leviathan och Behemoth var en bok i två avsnitt. Allan Cummings forsätter sin fantastiska uppläsning, och den här gången tillkommer även turkiska brytningar.

Jag gillar både Darwin och Clanker technologin, men måste erkänna att Clanker-maskinerna är snäppet mer fascinerande än de Darwinistiska beasties. Så de var häftigt att handlingen tog plats i Istanbul (inte Konstantinopel :P) där Clanker-maskinerna är populära och därför som läsare råkar man på coola maskiner som liknar mecha från anime (jag är en stor fan av mecha-serier). Westerfelds alternativa värld är genomtäkt bortom de ytliga skillnaderna i teknologi. Det är snarare så att valet av teknologi beror på hur den politiska, religiösa och kulturella miljön ser ut. Ett exempel är att Britterna tänker på att de Darwinistiska djuren gör så att de lever i symbios med naturen, medan Clanker-makterna som är Kristna eller Muslimer tycker att det är syndigt att leka Gud på det sättet. I alla fall, så är det imponerande när en författare lyckas förmedla ett sådant djup, sömlöst genom bokens handling… som i och för sig är en politisk intrig. 

En annan sak som jag gillade med den här boken är frånvaron av en skurk; det är karaktärernas konflikt med omständigheterna som driver storyn. Jag uppskattar verkligen ungdomslitteratur som saknar en tydlig god och ond sida, jag tycker att berättelserna blir mer intressanta om de skrivs på det viset. 

Slutligen tänker jag prata om SWAGGER; om det är någon som har det så är det Deryn. Hon är en äkta äventyrare (en yngre, naivare och lagligare Jack Sparrow) som har en fallenhet för språk, är kvicktänkt och är så himla godmodig. Tyckte verkligen om idén att Deryn och Alec är på motsatta sidor av kriget men att de inte kan hjälpa att de blir bra vänner.
Det enda som drar när den här bokens (och hela seriens) betyg är språket. Westerfelds (i Leviathan-serien) stil är uppenbart ämnat åt en mycket yngre målgrupp, så att jag ibland fick känslan av att jag var för gammal för boken. Trots detta hade jag en väldigt underhållande läsupplevelse. :)
________________________________________________________________________________________________________

SUMMARY:
Alek and Deryn are on the last leg of their round-the-world quest to end World War I, reclaim Alek’s throne as prince of Austria, and finally fall in love. The first two objectives are complicated by the fact that their ship, the Leviathan, continues to detour farther away from the heart of the war (and crown). And the love thing would be a lot easier if Alek knew Deryn was a girl. (She has to pose as a boy in order to serve in the British Air Service.) And if they weren’t technically enemies.
The tension thickens as the Leviathan steams toward New York City with a homicidal lunatic on board: secrets suddenly unravel, characters reappear, and nothing is as it seems in this thunderous conclusion to Scott Westerfeld’s brilliant trilogy.—Goodreads







REVIEW: 
This book was okay, not as awesome as Behemoth. I guess I liked Westerfeld’s Turkey more than rest of the alternative world… But it is still charming! :) It exudes the same kind of feeling as Jules Verne’s Around the World in 80 Days: Deryn and Alec race across the globe—first Siberia, then Japan, San Francisco and finally New York. They visit more of the world than they did in the previous two books put together, so it’s fair to say that this book stands apart from the other two.
 
My pet peeve with this book is that it portrays Count Volger as always making master plans, except when it comes the execution of said plans they always fall apart… showing him off as a shitty planner. *sigh* 


Furthermore, I had a hard time buying Westerfeld’s portrayal of Tesla. It disappointed me a little. He did, admittedly, go a little crazy, but the book totally discredits his genius! Seriously!
My favorites in this book are the perspicacious lorises. I loved them! Especially Dr. Barlow’s, every time it sensed Deryn’s presence it would announce her by sarcastically calling out  “ ’MR.’ Sharp”… so now everytime my cat is being cheeky I copy Allan Cummings way of saying that and say “little Wiki!” (and sometimes I think she understands that I’m making fun of her).

I’ve read tons of reviews that say that they could have done without the romance. It wasn’t necessary but I was completely fine with it. It was cute, I didn’t think it was that contrived. Plus, the romance was a plot device: way to end the story,[SPOILER] i.e. Alek gives up with throne for her, so that way we don’t have to worry about what’s going to happen to Austria-Hungary anymore and we can all get on with our lives. Except in the end I really feelt sorry for Count Volger: all his scheming amounted to nothing. He could have saved himself the energy and handed Alek over to the Germans directly…
 

OMDÖME:
Den här boken var inte lika bra som Behemoth, men den var okej. Jag tror att jag gillade Westerfelds Turkiet mer än alla andra platser som de besöker. Goliath har samma anda som boken Jorden Runt på 80 Dagar av Jules Verne. Föst åker de till Siberien, sedan Japan, sedan San Fransisco och slutligen till New York. De korsar över mycket mer at världen än i Leviathan and Behemoth tillsammans, så den är annorlunda från de andra böckerna, men ändå rolig. 

Mina favoriter är de klarsynta Lorisarna. Jag bara älskade dem! Speciellt Dr. Barlow’s Loris, eftersom varje gång den kände Deryns närvaro så meddelade den alla sarkastiskt ”MR Sharp!” kommer hitåt. Nu, varje gång min katt är lite fräck mot mig så börjar jag härma Allan Cummings tolkning av Lorisen och säger ”little Wiki!” (jag tror att katten ibland förstår att jag pikar henne).

Jag har läst många kommentarer på goodreads om att kärlekshistorian var onödig, men jag tyckte att den var helt okej, jag tyckte inte alls att den var krystande. Den var söt. Dessutom, var romansen en plot device: det var väl ett lagom bra sätt att avsluta berättelsen. [SPOILER] Jag menar då att Alek ger up sin tron för henne, och på det sättet behöver Westerfeld aldrig handskas med Österike-Ungern problemet som uppstår när kriget är slut. Men jag tycker så synd om Count Volger!  Det är karaktären jag känner mest för…

Boken är skriven som om Count Volger var väldens bästa planläggare, men bevisen pekar på att han suger på intriger och sådant eftersom alla hans planer alltid går åt helvete. Det känns det som att han verkligen misslyckas med sitt uppdrag i slutet av boken… stackars Volger. :/

Slutligen blev jag faktiskt lite besviken på hur Westerfeld valde att porträtera Tesla. Han var lite av en mad scientist, men det känns konstigt att läsa en bok som totalt diskrediterar hans geni. :(
_________________________________________________________________________________________________________

Liknade Böcker:

No comments:

Post a comment