14 October 2012

Audiobook Review: WWW-trilogy: Wake, Watch & Wonder — Robert J Sawyer

How would you raise an artificial intelligence?


[den svenska översättningen finns lite längre ner i inlägget]

SUMMARY:

Caitlin Decter is young, pretty, feisty, a genius at math-and blind. Still, she can surf the net with the best of them, following its complex paths clearly in her mind. But Caitlin's brain long ago co-opted her primary visual cortex to help her navigate online. So when she receives an implant to restore her sight, instead of seeing reality, the landscape of the World Wide Web explodes into her consciousness, spreading out all around her in a riot of colors and shapes. While exploring this amazing realm, she discovers something-some other-lurking in the background. And it's getting more and more intelligent with each passing day... — Goodreads





REVIEW:
I didn’t know what to expect when I decided to purchase this audiobook; I guess what really got me was the cover, which is a treat to behold. But it ended up being unexpectedly good!

I’m actually really impressed with this book: I read a lot of science fiction and am intrigued by stories about artificial intelligences, so for me this was a new take on how an artificial intelligence might arise and what its intentions and motivations might be. I really enjoyed the idea that an AI would not have to be man-made, but that it could spontaneously emerge through evolution— just like us. But above all, I loved Sawyer’s premise with the book (and series) which pokes holes at the idea that the existence of an AI is a threat to humanity. This is good science fiction, regardless of its gimmicky marketing as a Young Adult trilogy (not that there’s anything wrong with the Young Adult genre, it’s the trilogy part that I have a pet peeve against). But, hell, if that is what it take for a book of this caliber to reach a wide audience, than I’m all for it. Although, it seems to me that the WWW-series has not reached a particularly high level of mainstream success despite the efforts, since no one I know has heard of it.

Just like Leviathan, this is yet another “introduction” book, and even though it’s really unfair to compare the two books, I think that Wake is better executed: it has a lot more “plot-meat” and the “story-stew” simmers quite nicely. In this book is devoted to the introduction of the characters and conflict, and we get to follow several story threads: the blind girl who gets a micro-chip implant in her eye and gains vision for the first time; the creation of Webmind, a conscious intelligence on the Internet; a chimpanzee stat starts painting portraits of humans, and a government conspiracy in China. As I said, the point is for the action to really get going in book number 2, so by the end of book 1 we’re still not sure how all the threads are connected, something which made me really curious.  

The best thing about Wake is that Sawyer is not afraid to really discuss the thought provoking issue that inspired him to write this series. Its central theme is to reason around consciousness and its perception. So sometimes the books halts the acceleration of the plot to focus on characters engaging in intellectual discussions and/or reflections. Needless to say this type of storytelling is not for everyone,  and indeed, I can understand how some might appropriately call  certain passages  “info dumping”. These passages are a little Wikipedia-like, but they’re certainly not boring— and, hey, I love me some info dumping if it’s relevant and interesting! A book can’t only consist of dialogue, and I would rather read a wiki-article than boring ass descriptions about how a room looks or the colors of someone’s hair. So, I do think that this book walks the fine like between plot and education. 


I also really appreciate the fact that all of the factual discussions mentioned in the book have their sources integrated into the writing. An example is Helen Keller’s biography and the controversial book The Origin on Consciousness and the Breakdown of the Bicameral Mind—the characters are given room to discuss these works at some length within the context of the plot. It is all done rather seamlessly, I think. Wake vaguely reminds me of Sophie’s World, but without the boringness.


However, the book isn’t without problems, and to be honest, the first two or three chapters are quite boring and cliché: the tone is very synthetic and old-mannish with regards to Caitlin’s school life, friends and free time. She may be a blind math genius, but she ain’t a robot! Above all, she should be a fifteen year old girl and I wish Sawyer had thought more about that when he developed Caitlin’s character. The book does a 180 for the better when Sawyer finally abandons the high school setting for the cyber world.

 I’m quite sure that this book is more digestible as an audiobook than as a regular paperback… and I do admit that I’m not sure I would have like it as much as I did had I read it. I say this with some of the info dump passages in mind— it’s much nicer to listen to a lecture than to read it, it all I’m saying. Otherwise, I have to credit the audiobook publishers, who really put effort into this production: it has five different experienced readers who do the different voices, making the story really come alive. I found that they were all very good, except for the one that read (played?) Caitlin’s parts— her way of reading felt a bit false… it felt like she was trying to imitate teen speak and it sounded really awkward. But that may not have been her fault really, it may be that the way Sawyer wrote Caitlin felt wrong. I don’t know, what do you people that have listened to this audiobook think?

OMDÖME:
Jag viste inte riktigt vad som jag skulle förvänta mig av den här boken när jag köpte den; jag blev lite kär i omslaget och kunde inte motstå frästelen. Det var ett bra köp, för boken var oväntat bra!  

Jag blev faktisk imponerad av denna bok: jag läser mycket science fiction och är fascinerad av berättelser om artificiella intelligenser, så för mig var detta ett nytt sätt att läsa om hur en artificiell intelligens kan uppstå och vilka avsikter den kan ha. Jag gillade idén om att en AI kan uppstå av sig själv, utan att människan är inblandad i kreationsprocessen. Men framför allt gillade jag Sawyers premiss med boken (och serien) som är att slå håll i den klassiska sci-fi tanken att AIs är ett hot mot mänskligheten. Det här är bra science fiction, även om boken marknadsförs som en Young Adult trilogi— inte för att det är något fel med Young Adult, det är trilogi delen som jag är lite skeptisk mot. 

Precis som Leviathan är detta ännu en ”intro-bok”, jag erkänner att det är lite orättvist att jämföra de två böckerna, men jag tycker att Wake är den bättre av dem två: det är mycket mer ”plot-kött” i ”story-grytan” och den sjuder ganska bra. I den här boken ägnar Sawyer sig åt att introducera karaktärerna och konflikten, man får följa olika trådar: den blinda flickan som får ett micro-chip i ögat och får se för fösta gången; skapelsen av Webmind, en medveten intelligens på Internet; en schimpans som börjar måla människoporträtt; och en statlig konspiration i China. Som sagt, det är tänkt att själva handlingen ska börja i bok nummer 2, och i slutet av boken är man fortfarande osäker på hur alla trådarna hänger ihop med varandra och man blir verkligen nyficken. 

Det bästa med Wake är att Sawyer inte är rädd för att verkligen diskutera de tankeväckande ämnen som inspirerade honom att skriva boken. Det centrala temat är ett resonemang kring medvetandet och vår perception av medvetenhet. Så det händer att storyn saktar av ibland för att fokusera på karaktärernas reflektioner och diskussioner kring temat. Det är inte alla som gillar den här typen av berättarteknik, och jag kan förstå att vissa tycker att Sawyer bara försöker stoppa in så mycket av hans research som han bara kan i boken. Men jag upplevde inte boken på det sättet, jag tycker att den lyckas väl med att balansera storyn med intressant information. Visst är vissa avsnitt lite Wikipedia-liknande, men de är inte tråkiga – en bok kan inte bara bestå av dialog, och man vill hellre läsa om sådana beskrivningar än beskrivningar om hur ett rum ser ut.   

Jag uppskattar verkligen det faktum att Sawyer inte bara sprutar ut idéer, han integrerar källorna till det han diskuterar i boken. Som t.ex. Hellen Kellersbiografi och den kontroversiella boken TheOrigin of Consciousness and the Breakdown of the Bicameral Mind— karaktärerna får utrymme att diskutera dessa verk inom handlingens sammanhang på ett smidigt sätt, tycker jag. Wake påminner mig lite om Sophies Värld, fast Wake är oändligt mindre tråkig. 

Men boken är inte perfekt, och för att vara ärlig är de första två eller tre kapitel är lite tråkiga och klichéaktiga eftersom författaren skriver väldigt syntetiskt och gubbigt om den blinda tonårstjejen Caitlins skola, kompisar och fritid. Hon må vara blind och ett mattegeni, med hon är ingen robot— hon är framför allt en femtonårig tjej och jag önskar att Sawyer hade tänkt mer på det när han utvecklade Caitlins karaktär. Boken blir betydligt bättre när Sawyer lämnar highschool-miljön och hoppar in i cybervärden. 

Jag tror definitivt att den här boken är bättre som ljudbok… jag är inte alls säker på att jag hade gillat den lika mycket om jag hade läst den. När jag säger det tänker jag mest på några av passagerna som kommentatorerna på Goodreads tyckte liknade tråkiga Wikipedia utdrag— det är mycket trevligare att höra en föreläsning än att läsa den. Annars, har ljudboksutgivarna verkligen ansträngt sig med den här boken; det är 5 olika erfarna uppläsare som gör de olika rösterna, vilket gör att berättelsen känns väldigt levande. Jag tyckte att alla uppläsare var väldigt bra, förutom hon som läste (spelade?) Caitlin: hennes sätt att läsa kändes lite falskt… det kändes som att hon försökte härma tonårsspeak, det lät ganska tafatt. Men det kanske inte är uppläsarens fel, det kan vara sättet som Sawyer skriver om Caitlin som gör att något känns fel. Jag vet inte, vad tycker ni som har lyssnat på boken?
________________________________________________________________________________________________________


SUMMARY:

Webmind is an emerging consciousness that has befriended Caitlin Decter and grown eager to learn about her world. But Webmind has also come to the attention of WATCH-the secret government agency that monitors the Internet for any threat to the United States-and they're fully aware of Caitlin's involvement in its awakening. WATCH is convinced that Webmind represents a risk to national security and wants it purged from cyberspace. But Caitlin believes in Webmind's capacity for compassion-and she will do anything and everything necessary to protect her friend. [Insert text—Goodreads

REVIEW:
This is not a stand-alone novel, you’d probably have to have read the first book to really get into it. Watch picks up pretty much exactly where Wake ended. And just like Behemoth, the second book of the Leviathan-series this book is better than the first.


This is where the story really starts! And a real pages turner this one turned out to be too! Webmind’s life (or existence) is in danger and Caitlin and her posy have to safe him. All this while Caitlin is falling in love, we also get a deeper insight into Caitlin’s parent’s relationship, the ape Hobo begins to communicate with another ape-species through Skype, and a Chinese hacker is being persecuted. The pieces are falling into place and it’s a really exciting read
.
Watch explores the connection between consciousness and morality— how a moral way of thinking is developed and do you teach a computer to distinguish between right from wrong? It is quite interesting to read about how Webmind’s moral code develops. This book discusses, among other things, religion (especially Unitarianism) and game theory: I don’t want to repeat myself, but the best thing about this series is the learning experience that coexists with the development of the history. I really got into game theory, and want to know more about it.

Yet unfortunately, you can’t really discuss morality without bringing political topics into it. The characters discuss equality, LGBT rights, animal rights, and our impact on the environment, and it’s pretty clear that Sawyer has a so called “liberal” view on these issues. Personally, I don’t find his views controversial as it’s obvious that society should strive towards equal opportunities for all, nondiscrimination and sustainability. However, many reader are of the view these books are propaganda for Sawyer’s “left-wing politics” (just check out the Goodreads’ comments, on this book).

In this book you really get to know Webmind. I love him and wish that he were real! Sawyer has a really book argument as to why it would not be in an AI’s interest to control humans and take over our world, etc. He explains why an AI like Webmind would need humans’ aid in order to “survive”.

There are two other characters that we get to know more of: Barbara Decter, Caitlin’s mom, and Dr. Kuroda, the scientist behind Caitlin’s implant. They are Webmind’s teachers (or mentors), and as a reader I got an in depth idea of their thoughts and emotions. I really liked the way these two were portrayed; they are sympathetic, vulnerable and intelligent people. Caitlin is still not a favorite, she improves in the book, but she’s still a bit too mechanical for my liking: i.e. how she has a mathematical plan on how to lose her virginity! Are there really such 16 year-olds?

The readers continue to deliver fantastic performances, so I would recommend the audiobook over the printed version for this book as well!


OMDÖME:

Det här är ingen fristående roman, man måste nog ha läst första boken för att verkligen komma in i den. Watch fortsätter ganska precist där Wake slutade. Och precis som Leviathan-seriens andra bok Behemoth är den här boken bättre än den första boken. 


Nu! Nu börjar storyn på riktigt! Den här boken är en riktig nagel bitare! Webminds liv (eller existens) är i fara och Cailtin & hennes possy måste försöka rädda honom. Samtidigt håller Caitlin på att bli kär, man får en inblick i relationen mellan Caitlins föräldrar, apan Hobo börjar kommunicera med en annan ap-art genom skype, en kinesisk hackare blir förföljd.  Trådarna i boken håller på att falla på plats och det är jättespännande läsning. 

I den här boken utforskar Sawyer kopplingen mellan medventandet och moral; hur utvecklas ett moraliskt sätt att tänka? Vad är moral och hur skiljer man mellan rätt och fel? Hur får man en AI att förstå sig på moral? Det är ganska intressant att läsa om hur Webmind utvecklar sin moraliska kod. Boken diskuterar bland annat religion (speciellt Unitarism) och spelteori; jag vill inte upprepa mig själv men det som är så bra med den här serien är att man lär sig en massa inom handlingens ram! Jag blev faktiskt väldigt intresserad av att veta mer om spelteori. 

Tyvärr kan man inte diskutera moral utan att politiska ämnen slinker in. Karaktärerna diskuterar jämställdhet, HBT-rättigheter, djurens rättigheter, och vår påverkan på klimatet: Sawyer har en liberal syn på dessa ämnen. Själv tycker jag inte att hans åsikter är kontroversiella— för mig är det självklart att man ska ha jämställdhet för alla (även till viss mått djuren), och är emot diskriminering och att vi måste försöka stoppa klimathotet som kommer att döda en massa människor i fattiga länder. Men det är många som har upplevt at Sawyer gör lite propaganda för ”left-wing politics” som de kallar det för (kolla in Goodreads kommentarerna), eftersom Sawyer inte bryr sig om att ha ”konservativa” karaktärer i boken. Så kan det bli! 

Det är I den här boken som man verkligen lär känna Webmind. Jag äskar honom och önskar att han verkligen existerarede! Sawyer har väldigt bra argument till varför det inte är i Webminds intresse att kontrolera människor och ta över våra jobb etc, han förklarar att Webmind måst leva i symbios med människor för att ”överleva”.

Det finns två andra karaktärer som man lär känna mer av: Barbara Decter, Cailins mamma, och Dr. Kuroda vetenskapsmanen bakom Caitlins implantat. De är Webminds främsta undervisare, och som läsare får man en nyanserad bild på hur de känner och tänker. Jag tyckte väldigt mycket om porträtteringen av dessa två; de är sympatiska, sårbara, och intelligenta människor. Caitlin är fortfarande inte en favorit, jag gillar henne bättre i den här boken, men hon är fortfarande för mekanisk: t.ex. hon har en matematisk plan på hur hon ska förlora oskulden!  Finns 16 åringar som hon på riktigt? 

Uppläsarna forsätter att leverera, det är ett nöje att lyssna på den här ljudboken. Jag tror faktiskt att det kan vara roligare att lyssna på Watch än att läsa den— även om Watch är en spännande bok i sin egen rätt. Jag rekommenderar den varmt!


________________________________________________________________________________________________________


SUMMARY:
Webmind-the vast consciousness that spontaneously emerged from the infrastructure of the World Wide Web-has proven its worth to humanity by aiding in everything from curing cancer to easing international tensions. But the brass at the Pentagon see Webmind as a threat that needs to be eliminated.Caitlin Decter-the once-blind sixteen-year-old math genius who discovered, and bonded with, Webmind-wants desperately to protect her friend. And if she doesn't act, everything-Webmind included-may come crashing down.— Goodreads

REVIEW:
An epic ending to an amazing sci-fi trilogy! I was actually sad when I  was listening to the last minutes of the book, because despite it being a hopeful and epic ending, my time in Webmind’s company was over. I miss him and wish that he were real. Seriously though, if I had three wishes, I’d wish me (and us all) a Webmind!


This is the last book, so there are no new concepts to introduce, but the author continues to develop his ideas about consciousness and morality and so the story flows rather well. Sawyer’ efforts in this book were focused on writing an exciting page turner: why are the world’s black hat hacker disappearing? Has Webmind killed them? I really like Sawyer’s writing style: clear and concise. You can really tell that he is a scientist originally.

In this book Caitlin is more human, she does a few stupid this girls her age tend to do and as a result it immediately become more pleasant to read about her life. We also get to discover another side of Caitlin’s father, Malcom Decter, who is autistic and is struggling to maintain a relationship with his daughter. However, Barbara Decter is still my favorite! Oh, am we finally understand why Hobo and his friends got so much space in the previous book. 

I loved all the readers’ performances, even Caitlin’s voice! I don’t know if it’s just because I got used to it, or if the reader brought on her A-game, but everything was as it should be. The WWW series is probably the best audiobook series I’ve listened to so far— there’s a chance I’m exaggerating, but I don’t think so. I really want to read more Robert J Sawyer books! :D

OMDÖME:
Ett episkt avslut till en fantastisk sci-fi trilogi! Jag blev faktiskt ledsen när jag lyssnade på de sista minuterna, för även om slutet var hoppfullt och storslaget så var min tid i Webminds sällskap över. Jag saknar honom och önskar verkligen att han fanns på riktigt. Seriöst, om jag fick 3 önskningar av en ande så skulle jag önska mig en Webmind!

Det här är sista boken, så Sawyer introducerar inte nya koncept, utan han fortsätter att utveckla koncepten kring medvetande och moral vilket gör att storyn flyter på väl. Sawyer fokuserade istället på att skriva en spännande story som är nästan omöjligt att lägga ner. Varför håller världens black hat hackare på att försvinna? Har Webmind dödat dem? Jag gillar Sawyers skrivsätt, det märks att han är en vetenskapsman från början och det är ett sätt att skriva som passar in i sci-fi genren: klart & koncist. 

I den här boken blir Caitlin mer mänsklig, hon gör några dumma fjortisgrejer och det blir genast trevligare att läsa om hennes liv. Vi får också en mer mänsklig bild av Caitlins far Malcolm Decter och en liten inblick i hur han som är autistisk försöker underhålla relationen med sin dotter, men Barbara Decter är fortfarande min favorit. OCH vi får äntligen förstå varför Hobo och hans vänner fick så mycket plats i de föregående böckerna.

Jag älskade uppläsarnas prestation, till och med Caitlins röst! Vet inte om det bara är för att jag blev van vid den, eller om det var uppläsaren blev bättre men allting var på sin rätta plats. WWW serien är nog den bästa ljudboken jag lyssnat på— det finns en risk att jag överdriver, men jag tror inte det. Jag vill läsa mer av Robert J Sawyer! :D 
____________________________________________________________________________________________________

Liknade Böcker:

No comments:

Post a Comment