2 September 2012

Bokbloggsjerka 31 aug-3 sep: En typisk svensk deckare? [A typical Swedish crime novels?]

[for the English translation, see the grey texts below]

~checka ut Annikas litteratur- och kulturblogg för mer info om vad bokbloggsjerka är för något~   
 


Jag kan inte säga att jag är en deckarkännare, men jag hade en period i mitt liv där jag läste sjukt många deckare. Fast när jag tänker efter så kommer jag på att de flesta av de deckare jag läste var svenska— och några få engelska. Konstigt nog har jag aldrig läst några amerikanska deckare, eller italienska för den delen. Jag är alltså ingen deckarfan. :-( 

Men man märker ju typiska element som särskiljer en svensk kriminalroman jämfört med en engelsk. För mig känns det som att de flesta svenska deckare utforskar ett återkommande tema som för övrigt är väldigt populär inom klassik svensk litteratur: skam och skuld. Vi verkar vara ett folk som verkligen känner mycket skam och skuld för hur vi lever våra liv. I svenska deckare är alla utsatta för en psykologisk analys, alla har demoner som de brottas med: detektiven, mördaren, mördarens mamma, polisen, polisens hund, etc. En svensk deckare svarar nästan alltid på frågan: varför blev det så här?

Detta kontrasteras med de engleska deckare som känns mera som en gåta, eller ett pussel som man ska lösa. En engelsk deckare svar på frågan: vem har gjort det och varför? Och i jakten på svaret får man glimtar i karaktärernas liv. Karaktärerna i en engelsk deckare är inte lika mörka och deprimerande som i en svensk deckare.

Det är två olika sätt att skriva samma typ av bok, båda sätt brukar producera bra böcker fast på olika sätt. :P 

Annikas litteratur- och kulturblogg hosts a chain where each week book bloggers answer a question about books and literature. This week's question is: What is it that makes a Swedish crime novel typically Swedish for you? Or an Italian or typically Italian? American? Choose a country and explain what you think are the characteristics of that country's crime novels.

I don't proclaim to be a crime connoisseur, but I had a period of my life where I read many crime novels. When I think about it, though, I find that most of them were Swedish... and a few English ones. Strangely enough, I have never read an American detective story, or an Italian one for that matter. So I'm no die hard fan or the genre.

But I did notice some elements that distinguish a Swedish crime novel from an English one. I my opinion it feels like the Swedish novels explore a recurring theme which, perhaps not so incidentally, is present in most classic Swedish literature: shame and guilt. We seem to be a people with serious issues, bearing lots of shame and guilt over how we live our lives. In Swedish crime novels all characters get subjected to psychoanalysis; every one is struggling with their own inner demons- the detective, the killer, the killers mom, the policeman and even his dog, etc. A Swedish crime novel almost always seek an answer for the question: how did it end up like this?

This can be contrasted with English detective stories where the crime feels more like a riddle, or a puzzle of events. It seems to me that an English crime novel answer the question: who did it and why? And while looking for that answer the reader gets to peek in on the characters' lives. Furthermore, the characters in English crime novels aren't as dark and depressing and in a Swedish crime novel.

These are two different ways of writing the same type of book, but both have thier merits and produce really good stories. :P

No comments:

Post a Comment