Bokbloggsjerka 28-1 Oct: Vad dystopier har lärt mig [What dystopias have taught me]

[For the English translation, see the texts in grey]

~checka ut Annikas litteratur- och kulturblogg för mer info om vad bokbloggsjerka är för något~   

 

Äntligen fredag! Den här veckan är Annikas jerka inte lätt, mest för att jag måste välja en genre att prata om… 

Återigen har jag hämtat inspiration till veckans jerka från ett av Peter Rozovskys inlägg på Detectives Beyond Borders: ”What have you learned from Crime Novels?”

Då jag är väl medveten om att långt ifrån allavurmar för deckargenren så kan ni naturligtvis applicera frågan på vilken genreni vill. 

Annikas litteratur- och kulturblogg hosts a chain where each week book bloggers answer a question about books and literature. This week's question is: Again, I was inspired by one of Peter Rozovsky's posts at Detectives Beyond Borders- "What have you learned from crime novels?"

I'm well aware that not everyone is into the crime genre, so you can apply the question to whichever genre you want.

källa: botom of the glass

Jag tänkte applicera veckans fråga på dystopier: det känns som att jag har läst ganska mycket dystopi i år så jag borde ha lärt mig en massa om genren nu. 

Det är inget snack om saken, framtiden ser inte ljust ut. Våra personliga friheter kommer att inskränkas och vi den stora massan som inte tillhör eliten kommer att lida. Frågan är bara hur det kommer att ske? Det finns två teorier om detta: ungdomsdystopi-teorin och vuxendystopi-teorin.

Ungdomsdystopier förutspår nästan alltid att snart kommer ett apokalyptiskt event kommer att hända. De förutspår också att om man lyckas överleva detta så kommer man att leva under ett förtryckande statsmakt som alltid håller ett öga på folket för att se till att man följer deras ideologi, och pga. av det kommer man att leva eländiga liv. 

Vuxendystopier, å andra sidan, använder sig av slippery slope-argumentet: de menar att sakta men säkert kommer de stora multinationella företag att ta över världen. De förutspår en värld där människoliv har inget värde och att pengar kommer att driva allt, staten kommer inte att ha någon makt att stå emot detta, så folket kommer att leva eländiga liv.

I'm going to apply the question to dystopias: I feel like I've been reading a lot of dystopias this year so I should have learned a thing or two about the genre by now. 

There is no doubt about it, there is no hope for the future. Our personal freedoms will be depleted to the point of nonexistence and we, the the masses, who don't belong to the elite are going to suffer. The only point of doubt is how said catastrophe will happen? There are two theories about this: the YA dystopia theory and the adult dystopia theory.

The YA theory predicts an impending apocalyptic event. They also predict that if you manage to survive this, your posterity will live under an oppressive government that will always be watching & coercing them to make sure that they follow the state approved ideology, and due to this they will live miserable lives.

The adult theory, on the other hand, makes use of the slippery slope arguement: they argue that slowly but surely, multinational corporations will take over the world. They predict a world where human live has no value and money will run the world. Gorvernment will be powerless against these behemoths and the citizens will lead miserable lives.