28 July 2012

Audiobook Review: The Brief and Wondrous Life of Oscar Wao – Junot Díaz

[den svenska översättningen finns längre ner i inlägget]

SUMMARY:
Oscar is a sweet but disastrously overweight ghetto nerd who--from the New Jersey home he shares with his old world mother and rebellious sister--dreams of becoming the Dominican J.R.R. Tolkien and, most of all, finding love. But Oscar may never get what he wants. Blame the fuku--a curse that has haunted Oscar's family for generations, following them on their epic journey from Santo Domingo to the USA. Encapsulating Dominican-American history, "The Brief Wondrous Life of Oscar Wao" opens our eyes to an astonishing vision of the contemporary American experience and explores the endless human capacity to persevere--and risk it all--in the name of love. Insert text— Adlibris

REVIEW:
This book has three things I love: brilliant prose, magical realism, and cultural clashes.

What great prose! It’s not often that I read/listen to a book just because of the prose (usually the story has to be plot driven for me to continue reading it). It is noticeable at Diaz's super nerdy and that he has a lot of knowledge about Dominican history and Trujillo's dictatorship. The book is crammed with historical and pop culture references! But it doesn’t feel like Diaz is trying to force all the facts on the reader: he integrates story and facts in such a seamlessly empathic way.

I can understand that this book can be a difficult read for someone who does not understand Spanish, since Diaz uses a lot of "Spanglish" slang ... but, I find that it is precisely this that makes the book feel “real” since it’s about a ghetto-nerd.

I’ve also read many comments that the footnotes in books are distracting. I’m not of that opinion though, and since I was listening to the book the information on the footnotes felt like a cohesive part of the story... so maybe this is a book that works better as an audio book than as a regular book? I really liked the way the readers narrated the book, Jonathan Davis in particular.

Diaz uses magical realism in the way only Latin American writers can. The story revolves, as I said, around a Fuku (a curse) that is inherited, which means that he unravels a family's history, traditions and psychology. So making the book very emotionally engaging. Personally, I really love stories of exotic multicultural societies where the supernatural meanders into everyday life! Maybe it's because I've spent my first 10 years in a society that is similar to the one Diaz describes, in Mozambique.


I’m also extremely partial to books about i/emigrants, and Diaz writes with a lot of insight about the de Léon family, who have one foot in the U.S. and one foot in the Dominican culture and how that creates entropy within the characters. He does a realistic portrayal people who cannot feel “whole” when their “other” culture are still in the background. This is the reason for Oscar’s depressions, Lola’s uprising and Belicia’s bitterness.

OMDÖME:
Den här boken har tre saker som jag älskar: lysande prosa, magisk realism, och kulturkrockar.

Vilken bra prosa!!! Det händer inte ofta att jag lyssnar på en bok bara pga prosan (normalt är det handlingen som får mig att fortsätta läsa en bok). Det märks at Diaz är sjukt nördig och att han har hur mycket kunskap som helst om Dominikansk historia och Trujillos diktatur. Boken är fullproppad med historiska och popkultursreferenser!  Men det känns inte som om Diaz försöker tvinga all denna fakta på läsaren; han lindar berättelse och fakta på ett naturligt sätt med mycket inlevelse.

Å andra sidan kan jag förstå att den här boken kan vara svårläst för någon som inte förstår spanska, eftersom Diaz använder mycket ”spanglish” slang… själv, tycker jag att det är just detta som får boken att kännas ”real”, boken handlar ju om en ghetto-nörd. 

Jag har också läst många kommenterer om att fotnoterna i boken är jobbiga. Jag tyckte inte det, eftersom jag lyssnade på boken, vilket gör att infot på fotnoterna känns som en sammanhängande del av berättelsen… kanske är detta en bok som funkar bättre som ljudbok än som läsebok? Jag tycket väldigt mycket om sättet uppläsarna läste upp boken, speciellt Jonathan Davis.

Diaz använder sig av magisk realism på det sättet som bara latinamerikanska författare kan. Berättelsen kretsar, som sagt, kring en fukú (en förbannelse) som går i arv vilket innebär att man rotar i en familjs historia, traditioner, och psykologi. Pga det blir boken väldigt känslosam. Berättelser om exotiska multikulturella samhällen där det övernaturliga slingrar sig in i vardagslivet gillar jag djupt! Kanske är det för att jag har spenderat mina första 10 år i en sådan miljö, i Mocambique.

Jag känner också för böcker om in- och-utvandrare, och Diaz skriver mycket insiktfullt om familjen de Léon som har en fot i den Amerikanska och en fot i den Dominikanska kulturen och hur detta skapar entropi inom karaktärerna. Han skriver väldigt realistiskt om känslan av att aldrig känna sig ”hel” som människa när ens ”andra” kulturella jag spökar i bakgrunden. Detta är orsaken till Oscars depressioner, Lolas uppror och Belicias bitterhet. 

Bloggat om Samma Bok:
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Liknade Böcker:

4 comments:

  1. Svar: Tack! :) Haha, kan säga att det inte går så jättebra för tillfället. Den är så otroligt seg, men jag vill så gärna kunna säg att jag har läst den.. Kanske blir att jag lyssnar på dem på ljudbok istället. Mindre ansträngande ^^
    Kul att höra vad du tyckte om dem, då vet jag vilka jag vilka böcker som är värda att läsa av dem som jag ännu inte läst (de flesta alltså.. ^^) :D

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag fick ett tips från min pojkvän som verkligen älskar Lord of the Rings: skippa hobbit delen av boken (jag tror att det är typ de första 100 sidorna)... men jag vet inte om det hjälper?! O.o
      Jag har upptäckt att i de flesta fall så hjälper det att man lyssnar på långa böcker istället för att läsa dom. :P har "läst" ganska många klassiker på så sätt.

      Delete
  2. Jag älskade boken men det var ett tag sedan jag läste den, den här recensionen gör dock att jag vill kasta mig över ljudboken pronto! Jag tycker om fotnoter (är lite skadad av min kärlek till Terry Pratchetts böcker) men alltid undrat hur man löser det i ljudboksversionen. Ytterligare en aneldning till att lyssna :)

    /Malin

    ReplyDelete
    Replies
    1. Fotnoter i skönlitteratur är super mysiga! Grejen men fotnoter i ljuböcker är ju att man aldrig får veta att texten som uppläsaren läser är en fotnot (om man inte har boken framför sig då. :)

      Delete