25 August 2012

Book Review: Liberalism— Lena Halldenius



[den svenska översättningen finns lite längre ner i inlägget]

SUMMARY: 
We are all good liberals nowadays and believe in civil liberties and individual autonomy. But what does liberalism as a distinct political alternative really look like? Being liberal is something more specific than being in favor of e.g. freedom of speech and tolerance. Liberalism is treated here as a political philosophy - a theory of the just society. Various liberal off shots are discussed based on the fundamental values ​​that unite them: a certain view of the individual, the focus on individual rights and a specific answer to the question of what individual freedom consists of. Liberal interpretations of what it means to believe in freedom, equality, legitimacy and justice are critically assessed through the above-mentioned liberal value system.  translation of the book's description

REVIEW:
Since the fall semester begins on Monday, I think it’s fitting to review a textbook that has really exceeded my expectations. Liberalism is a part of the course literature for the module Political Philosophy in the undergraduate course Practical (or Applied?) Philosophy at Lund University.

This is a very good introduction to the core concepts of liberalism (but also other political ideologies). With a cocky and humorous language, Halldenius engages the reader with a philosophical pro wrestling tournament. Halldenius not only explains liberalism grounds, but she also does a thorough body search of liberalism and compares it to other political ideas. She gives many real examples based on Swedish law and society, and very few hypothetical examples— something which I think is really good. The book got me (who have always thought of myself as a liberal) to question if I really am the liberal I imagine myself to be.

OM BOKEN:
Vi är alla goda liberaler numera och tror på medborgerliga friheter och individens självbestämmande. Men hur ser liberalismen som distinkt politiskt alternativ egentligen ut? Att vara liberal är något mer specifikt än att gilla yttrandefrihet och tolerans. Liberalismen behandlas här som en politisk filosofi - en teori om det rättvisa samhället. Olika liberala riktningar diskuteras utifrån de grundläggande värden som förenar dem: en viss syn på individen, fokus på individuella rättigheter och ett specifikt svar på frågan om vari individens frihet består. Utifrån denna liberala värdegrund granskas och kritiseras liberala tolkningar av vad det innebär att tro på frihet, jämlikhet, legitimitet och rättvisa.— Adlibris

OMDÖME:
Eftersom höstterminen börjar på måndag, tycker jag att det är rätt passande med en recension av en kursbok som verkligen har överträffat mina förväntningar. Liberalism är en del av litteraturen till delkursen Samhällsfilosofi i grundkursen Praktiskt Filosofi vid Lunds Universitet.

Det här är en väldigt bra introduktion till Liberalismens (men också andra politiska ideologiers) grunder. Med ett kaxigt och humoristiskt språk, engagerar Halldenius oss i en filosofisk proffsbrottningsturné. Halldenius förklarar inte bara liberalismens grunder: hon för en kritisk analys av liberalismen och jämför den med andra politiska idéer; hon har många verkliga exempel på svensk lag och samhälle och väldigt få hypotetiska exempel—något jag tycket  är bra. Boken fick mig (som alltid sett mig själv som en liberal) att ifrågasätta om jag verkligen är så liberal som jag tror mig vara.

Andra Bra Böcker Från Samma Kurs (Praktisk Filosofi vid Lunds Universitet):
Other Course Literature for the Same Course:
 
Praktisk etik (Practical Ethics) av Peter Singer

 

Rätt och fel: enintroduktion till moralfilosofi (The Elements of Moral Philosophy) av James & Stuart Rachels


 

Kritiskt tänkande i värdefrågor (Critical Thinking: An Introduction to the Basic Skills) av W. Hughes, J. Lavery, K. Doran



Onödig tortyr (unnecessary torture)

Grundbok i Värdeteori av Lars Bergström — seriöst, jag är inte säker på att Bergström själv vet vad han pratar om! (luckily this book does not exist in English  cuz i can't be sure that the author himself knows what he's talking about...




Similar Books/ Liknade Böcker:

24 August 2012

Bokbloggsjerka 24-27 Aug: Böcker jag önskar jag ÄNNU inte hade läst [Books I wish I Still Haven't Read]


[For the English translation, see the grey texts after each paragraph]

~checka ut Annikas litteratur- och kulturblogg för mer info om vad bokbloggsjerka är för något~ 

Härmed inleder jag fredragsmyset med veckans jerkafråga: Vilka böcker önskar du att du ännu inte hadeläst?

Jag kom direkt att tänka på tre titlar som jag verkligen älskade och ville att de aldrig skulle ta slut. 

Annikas litteratur- och kulturblogg hosts a chain where each week book bloggers answer a question about books and literature. This week's question is: Which do you wish that you still had not had the pleasure of reading?

I immediatly came to think of three titles that I really loved and wished that they would never end.


källa mangahere.com

Nodame Cantabile av Tomoko Ninomiya— En manga på 25 volymer som fick mig att både gråta och skratta. Om jag kunde skulle jag vilja uppleva den –minst sagt- udda kärlekshistorian mellan Nodame och Chiaki igen. Jag blev ganska lessen när serien slutade… den var som en kompis som kom på besök, och sedan hade vi jätteroligt ihop, typ varannan månad i flera år. Det tog två år innan jag hittade en manga som jag tyckte var lika bra som Nodame Cantabile. 

Chiaki är sonen till en berömd pianist, och i sin pappas skugga drömmer han om att studera utomlands för att bli dirigent. Men han tappar suget för musik eftersom att han är flygrädd och kan därför inte lämna Japan. En dag träffar han Nodame, en kamrat från musikhögskolan, en konstig tjej som inte kan städa, laga mat, eller läsa musiken som hon så vackert spelar på pianot. Medans Chiaki städar och lagar mat åt henne lär hon honom att njuta av sin musik igen.

Nodame Cantabile by Tomoko Ninomiya- A 25 volume manga that made me cry as much as it made we laugh. If I could, I'd love to experience the unlikely love story between Nodame and Chiaki again. I was quite sad when the series ended, because it was like a great friend who come to visit every two months for years. It took me two years to find another manga that I liked as much as this one. (Here is a summary of the manga, for those of you tempted to check it out!)


Stolthet och Fördom av Jane Austen— Förmodligen världens bästa bok. När jag avslutade Stolthet och Fördom kändes det som att delar av mitt hjärta slocknade. Ännu idag skulle jag ge ganska mycket för att få läsa den här boken för första gången igen. Jag läste Förnuft och Känsla direkt efteråt, och tyckte att den var dålig (ännu idag är Förnuft och Känsla den bok som jag tycker minst om av Austens alla böcker pga S&F).

Berättelsen om hur Elizabeth Bennet och den svåråtkomlige mr Darcy på kringliga vägar kantade av förvecklingar och högmod långsamt närmar sig varandra.— Bokus

Jane Austen's Pride and Prejudice is probably the world's best book. When I finished it, it felt like a part of heart remained hidden within the pages of that book. I would give a great deal to get to read this book for the first time again. This book left a stain in Sense and Sensibility, which was the book i read immediately afterwards; i was so disappointed that it didn't measure up to P&P that even today it is my least favorite Austen work. (Hard to imagine that this book needs and introduction, but if you haven't a clue about Pride and Prejudice here is a summary!)


WWW-trigolin av Robert J. Sawyer— Jag fick en känsla av tomhet här jag avslutade de här böckerna. I dagar efteråt saknade jag Webmind.
 
Böckerna handlar om uppkomsten av en spontan intelligens på World Wide Web, som kallas Webmind. Webmind blir medveten med hjälp av Caitlin Decter, en blind 15-åring tjej som får förmågan att se genom ett digitalt inplantat som gör att synnerverna kan korrekt avkoda visuella signaler från hennes näthinna. Caitlin börjar förstå och kommunicera med Webmind, då hon är den enda kontakten som den har till den verkliga världen.

WWW- trilogy by Robert J. Sawyer- I felt very empty after finishing these books. I would have loved to live in a world where Webmind existed, and I found that I missed this fictional character for days after the end of the story. (Curious? Check out my review of the series for more insight!)

Carolyn McCormick- uppläsaren till The Hunger Games [Reader of The Hunger Games- trilogy]


[English translation in grey test below paragraphs]

Att lyssna på ljudböcker är en ganska annorlunda upplevelse än att läsa böcker. Den stora skillnaden är att det är ofta svårt att skilja mellan författarens och uppläsarens skicklighet, så hur boken läses upp kan vara lika viktigt som författarens verk. Det kan vara så att en bra bok förstörs pga fel val av uppläsare, och att en medioker bok blir bättre av en skicklig uppläsare. Jag var inne på det när jag recenserade Matched, där jag tror Kate Simses upplässning var så bra att mitt intryck av boken blev bättre än om jag hade läst den. Eftersom jag funderar ganska mycket på samspelet mellan berättelsen och uppläsning, tänkte jag skriva inlägg om uppläsare då och då. ^^

Listening to an audiobook is a pretty different experience from reading a book. The big difference is that it is often difficult to differentiate between the author's and the reader's skill, så the way the book is read can be just as important as the way it is written. It may also be that a good book is ruined due to a wrong choice of reader. I mentioned this when I reviewed Matched, where I thought Kate Simses was so good that I'm pretty sure my opinion of it was probably better than if I would have read it. Since I think a lot about the dynamics between the story and the narration, I thought I'd do post about the readers from time to time. :)

Källa: listal
Då tänkte jag börja med Carolyn McCormick, uppläsaren till hela Hunger Games triologin. Hon är en ganska erfaren uppläsare, och har många ljudböcker bakom sig. Hunger Games är än så länge de enda YA-böcker som hon har läst upp (och de enda ljudböcker jag lyssnat på med hennes röst); dock har hon läst upp ganska många deckare… Här är några andra böcker hon har läst upp:
  • Mordklubben (The Women’s Murder Club) av James Patterson
  • Heartsick  av Chelsea Cain
  • Sacred Sins av Nora Roberts
Carolyn McCormick är främst en skådespelerska: hon är mest känd för att ha spelat Dr. Elizabeth Olivet i TV serien I lagens namn (Law & Order) men hon har varit med i ganska många andra serier också, oftast som en walk-in karaktär. Hon har också gjort många av rösterna till spelen Deus Ex (år 2000) och Bloodrayne (år 2002).


Mitt intryck av McCormicks uppläsning av The Hunger Games är att den var väldigt neutral. Hon lät som om hon läste boken för mig, det kändes aldrig som om det var Katniss som talade till mig. Jag tyckte att det var lite synd att hon inte levde sig in i Katniss karaktär eftersom 1) handlingen är väldigt dramatisk, och faktumet att 2)boken är skriven i jagform presens vilket ger ett bra läge för en mer intim tolkning av Katniss.

Å andra sidan kan det vara så att man har medvetet valt en neutral uppläsningsstil för att låta berättelsen (eller författaren) stå i fokus. Hungerspelen är en välskriven serie som inte behöver något mer är en uppläsara som är duktig på att läsa högt, vilket McCormick är. Hennes insats påverkar kanske 25% av min “läsupplevelse” resten stod Suzanne Collins för.

 
Eller vad tycker ni? Hur viktig är en bra ljudboksuppläsare?

Carolyn McCormick is a pretty experienced reader and has quite a few audiobooks in her resumé. The Hunger Games series are so far the only YA books she's read, and the only ones by her that I have listened to. On the other hand she has lots of detective novels under her belt.

It would seem that McCormick is mainly an actress, known mostly for having played Dr. Olivet in the TV series Law & Order, but she's had a lot of walk in roles in other series as well. She's also done some voice acting for the game Deus Ex (2000) and Bloodrayne (2002).

In my opinion McCormick's reading of the Hunger Games was very neutral; ie she sounded like she was reading a book for me, so I never felt that it was Katniss' voice speaking to me. It's a little disappointing that she did do a more dramatic rendition of Katniss since 1) the plot is very dramatic and 2) the book is written in first person present tense which is perfect for a more intimate connection with the reader.

On the other hand, maybe it was a conscious choice to have a neutral tone to let the writing be the focus of the audiobook experience. The Hunger Games is well written, and can stand on it own two legs, and I think that McCormick had a very low impact on my opinion of the book. 

So whadaya think? How important is the reader?