Robertson Dean— Uppläsaren till Neuromancer [Reader of Neuromancer]

[For the English translation see the text in grey below]

Källa: Tantor Audio

Han ser lite sliskig ut MEN han har en ljuvlig basbaryton röst: mörk, rytmisk, sansad, och sexig… det går helt enkelt inte att bli trött på att höra honom prata. Med en sådan röst är det inte konstigt att han har hundratals ljudböcker under bältet, och att han gång på gång vinner både Earphone Awards och Audie Awards för sina insattser som ljudboksuppläsare. Mycket av det han läser är facklitteratur (om historia, politik och samhället), och kriminalromaner— sånt som kräver en medelålders mans röst. När han inte dominerar ljudboksscenen, gör han teaterföreställningar— han har examen i drama från Yale, så jag gissar på att han är en bra skådepelare. :P

Här kan man höra honom läsa Neuromancer! 

His looks are a bit sleazy, BUT he has a lovely bass-baritone voice! It's dark, rhythmic, calm, and sexy... it is simply impossible to get tired of listening to him speak. With such a voice, it is no wonder that he has hundreds of audiobooks under his belt, and that he repeatedly wins both Earphone Awards and Audie Awards for his performances as a reader. Much of what he reads is non-fiction (mostly about history, politics and society) and crime novels— i.e stuff that requires a middle-aged man's voice. When he's not dominating audiobook scene, he does theatre— in fact, he has a degree in drama from Yale, so I guess he must be a good actor. :P

You can listen to him read Neuromancer here!

De 3 mest intressanta böcker han läst upp:

[The three most interesting book read by him] 

- Narcopolis - Jeet Thayil 

- The Suicide Collectors - David Oppegaard 

- I Am Legend - Richard Matheson

3 klassiker han läst upp:

[3 classics read by Robertson Dean]

- This Side of Paridise - F. Scott Fitzgerald

- The Great Gatsby - F. Scott Fitzgerald

- The Last of the Mohicans - James Fenimore Cooper

3 väldigt skumma titlar som finns med i hans audiografi:

[3 extremely dodgy titles that I've sighted in his audiography]

- Green Hell: How Environmentalists Plan to Control Your Life and What You Can Do to Stop Them

- Intercessory Prayer: How God Can Use Your Prayers to Move Heaven and Earth

- 10 Books That Screwed Up the World: And 5 Others That Didn’t Help

 

 

Audiobook Review: Neuromancer— William Gibson

To destroy an AI or to save it, that is the question...

[den svenska översättningen finns lite längre ner i inlägget]

SUMMARY:

The Matrix is a world within the world, a global consensus- hallucination, the representation of every byte of data in cyberspace . . .

Case had been the sharpest data-thief in the business, until vengeful former employees crippled his nervous system. But now a new and very mysterious employer recruits him for a last-chance run. The target: an unthinkably powerful artificial intelligence orbiting Earth in service of the sinister Tessier-Ashpool business clan. With a dead man riding shotgun and Molly, mirror-eyed street-samurai, to watch his back, Case embarks on an adventure that ups the ante on an entire genre of fiction.— Goodreads

REVIEW:

This is the novel that put cyberpunk on the map! If Neuromancer is not a proper classic then it’s definitely a cut classic.

I liked the premise of the novel but found the plot to have a tad too much action for my taste. That drawback aside, I just could not shake off the feeling that I was listening to something ultra-cool! Even though the tech is a bit on the old-school, I was completely sold on the idea that hackers need to be “plugged in” to a matrix— a virtual world where all kinds of exciting stuff happens. The action is quite thrilling but it isn’t too fast-paced; nevertheless, this is really more of an action tale rather than a suspenseful one, so it’s very different from the type of literature I’d used to reading. In fact, this book reminds me of the cool feeling I had when I watched the Matrix-movies… and I suspect that its creators were partially inspired by this iconic novel.

As for the characters, in my opinion they were a bit too impersonal. I had a hard time sympathizing with the druggie protagonist. Maybe it’s the Gibson’s nihilistic writing style that makes me really not want to have a beer or hang out with any of the characters I come across of in the book. On the other hand, all of the characters are so damn cool, in the way that film noir characters are cool. My favorite is Molly Millions: she is a so called street samurai— a sort of bodyguard for criminals. She’s a woman who does not take shit from anyone, but nevertheless seems to have a moral compass underneath her tough, cynical exterior.

So, my conclusion is that the books shortcomings must be balanced against the fact that Gibson’s capability maintaining a constant sub-zero level of cool  throughout the story— which isn’t bad for a (then) debut work.

This book is ok as an audiobook. I really did like Robertson Dean’s deep, dark voice as it felt just right for the life-weary settings that Gibson penned. Dean’s reading style was very neutral, letting the author’s narrative stand on its own legs, in keeping with the book’s nihilistic atmosphere. 

OMDÖME:
Det här är romanen som satte genren cyberpunk på kartan! Om Neuromancer inte är en ”riktig” klassiker så är den definitivt en kult-klassiker.

Jag gillade bokens idé men tyckte att handlingen hade lite för mycket action för min smak. Men trots det, kunde jag inte släpa känslan av att jag lyssnade på något ultra-coolt! Även om technologin är lite föråldrad, så blev jag helt såld på tanken av att hackare behöver ”jackas in” till en matris där spännande grejer händer. Jag får samma coola känslan av att kolla på Matrix-filmerna. Handlingen är rätt spännande och farten inte jättehög, men som sagt är detta mer av en action berättelse än ett mysterium så det är en typ av spänning som jag inte är van vid att läsa om. 

Karaktärerna tyckte jag var lite för opersonliga, och jag kände att det var svårt att relatera till den knarkande huvudkaraktären. Det kanske är den högst nihilistiska skrivsättet som gör att man helst inte vill ta en öl och hänga med någon av personerna man råkar på. Å andra sidan är alla karaktärer så himla fräcka: de är typiska färgstarka film noir karaktärer, fast i framtiden. Men favoriten är ändå Molly Millions hon är en så kallad street samurai— en slags livvakt åt de kriminella. Hon är en tuff tjej hon tar inte något skit, men verkar ändå ha fasta moraliska grunder under sitt cyniska yttre.

Bokens brister balanseras dock mot det faktum att Gibson lyckas få storyn att kännas så cool att den konstant når sub-zero nivåer— vilket inte är dåligt för en (då) debuterande roman författare. 

Den här boken är helt ok i ljudboksformat. Jag tycker om Robertson Deans djupa, mörka röst: den kännas helt rätt i de livströtta miljöerna som Gibson beskriver. Deans uppläsarstill är väldigt neutral, han låter författarens berättande stå på egna ben och jag tycker att det passar ihop med den nihilistiska attityden som boken förmedlar. 

Bloggat om Samma Bok:

Bokstävlarna

Liknade Böcker:

• The Windup Girl av Paolo Bacigalupi (sci-fi, biopunk)
• WWW trilogin av Robert J. Sawyer (sci-fi, Artificiell Intelligens) 
• Do Androids Dream of Electric Sheep? av Phillip K. Dick (sci-fi, cyberpunk)

Bokbloggsjerka 21-24 Sep: Veckans lån, köp, etc [This Weeks Pickings]

[for the English translation see the texts in grey]

~checka ut Annikas litteratur- och kulturblogg för mer info om vad bokbloggsjerka är för något~   

 

Förra veckan kunde jag inte delta i bloggjerkan på riktigt, för jag inte hann läsa alla svar på Annikas blogg förrän i förrgår och i går. Det var mycket intressant, och det känns snopet att jag missade en sådan intressant diskussion. Speciellt eftersom veckans utmaning är följande: 

Berätta om en bok(eller flera) som du har fått, lånat, köpt, etc. den här veckan.

Och den här veckan har jag faktiskt inte fått, lånat eller köpt en enda bok. Tråkigt, jag vet. T_T

Annikas litteratur- och kulturblogg hosts a chain where each week book bloggers answer a question about books and literature. This week's question is: Tell us about a book (or several) that you recieved, borrowed, bought, etc this week.

I haven't actually received, borrowed or bought a single book this week. Boring, I know. T_T

Däremot har jag läst ut två böcker den här veckan: Pessoas Como Nos (Folk som vi)som är den första av mina Tre på tre böcker (yay!), och Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag. Tyvärr var jag inte särskild imponerad av någon av de här böckerna. Båda var lite för deppiga, och för slangiga i språket. Jag tycker om fina ord; det behöver inte vara en lycklig historia men språket måste hålla en viss standard (att jämföra med The Grass Is Singing som jag läste nyligen som var sjukt deppigt men ändå vacker). Nej, det var för mycket svärord och onödiga klyschiga englaska utryck som klottrade till texten som om Portugisiskan eller Svenskan var så dåliga litterära språk att de inte har de rätta och vardagliga uttryck för att förmedla koncept som ”it takes two to tango” och ”there’s no place like home”.

I have, however, finished two books this week: Pessoas Como Nós (People Like Us) and Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag (I'm unfortunately dead and can't come to school today-- amusing title, if anything!). Unfortunately, I  wasn't impressed with either books; both were a bit depressing, and make use of an overly slangy language. I like beautiful language: I don't need a happy story, but dammit I read books to admire how well language can be crafted, so in my opinion an author should always maintain a certain linguistic standard. I'd like to make a comparison with The Grass Is Singing (hardly fair, but still), which I read recently, it was crazy depressing but a breathtakingly beautiful read. But no, the books I finished this week were littered with swear words and unnecessary cliched English expressions as if Portuguese or Swedish aren't rich literary languages, with the equivalents of everyday idioms such as "it takes two to tango" and "there's no place like home". 

Det var länge sedan jag läste en svensk ungdomsroman, så jag blev förvånad över hur mycket ”fitta” och ”slampa” det finns i texten. När jag tänker tillbaka till mina gymnasiedagar 2002-2005 i Malmö, kommer jag bara ihåg en enda gång då jag blev kallad för ”hora” på skoj och då blev jag så rasande på killen att jag tvingade honom att be om ursäkt på plats framför alla i korridoren. Det var inte okej, inte ens på skoj. Har jag levt i en bubbla eller händer sådant bara i böcker??? O_o

It's been a long time since I've read a Swedish YA novel, so I was quite surprised with the extensive use of the "cunt" and "slut" in the text. When I think back on my high school days in Malmö, 2002-2005, I can only remember one time when I've been called a "whore" and that was as a joke and I completely flipped out on the guy and forced him to apologize right then and there in front of everyone in the corridor (sounds extremely melodramatic now, after having read this book! But no guy has, since, ever called me any of those things-- well, as least not to my face, and that's what matters). That fact is that such language is not okay, not even as a joke. Have I been living in a bubble or does this sort of thing only happen in books??? O_o

Ja, just nu är jag en bitterman... jag vet inte om det är jag som är bitter (för att det börjar bli höst), eller som det är böckerna jag läser som får mig att bli bitter… För jag är också arg på The Windup Girl för att den är så lång. Storyn är inte så förbannat intressant att författaren behöver 23 timmar på sig att berätta den. Det är typ samma berättelse som Neuromancer, med undantaget att Neuromancer bara var 10 timmar lång och banbrytande. Men jag kan inte komma över min OCD om att jag måste avsluta alla böcker jag läser, boken har inte nått den botten nivån ännu, fast jag irriterar mig på att jag inte är klar med den.  

Yes, at the moment I'm a bitterman... I don't know if it's me (because it's autumn) or if the books I'm reading are making me bitter... 'Cause I'm angry at The Windup Girl for it so damn long. The story isn't particularly engaging, so why the author needs 23 hours to tell it, is beyond me. It's a story similar to Neuromancer, except the latter is a (post)modern classic and just 10 hours long. But I just can't overcome my OCD where I have to force myself to finish all the books that I start, which, I guess, means that the book has not reached that level of suckiness yet, but I'm still greatly annoyed that it's not over yet.

Men för att återgå till ämnet igen: jag funderar på att ta mig till Lunds bibliotek imorgon och låna Detär så logisk alla fattar utom du, som är näst in min läslista för oktober. Jag blev nyficken på den eftersom så många bokbloggar har snackat om den, så det ska bli spännande!:-D 

Anyway, to back back to this week's topic: I've been thinking of getting my ass over to Lund's library tomorrow to borrow Det är så logiskt alla fattar utom du (It's so logical, every one gets it but you), a book that has been on my reading list for October. I became curious about it since tons of book blogs have been hyping it up, so I'm looking forward to it! :-D