[for the English translation see the texts in grey]
~checka ut Annikas litteratur- och kulturblogg för mer info
om vad bokbloggsjerka är för något~
Förra veckan kunde jag inte delta i bloggjerkan på riktigt,
för jag inte hann läsa alla svar på Annikas blogg förrän i förrgår och i går. Det
var mycket intressant, och det känns snopet att jag missade en sådan intressant
diskussion. Speciellt eftersom veckans utmaning är följande:
Och den här veckan har jag faktiskt inte fått, lånat eller köpt en enda
bok. Tråkigt, jag vet. T_T
Annikas litteratur- och kulturblogg hosts a chain where each week book bloggers answer a question about books and literature. This week's question is: Tell us about a book (or several) that you recieved, borrowed, bought, etc this week.
I haven't actually received, borrowed or bought a single book this week. Boring, I know. T_T
Däremot har jag läst ut två böcker den här
veckan: Pessoas Como Nos (Folk som vi)som är den första av mina Tre på tre böcker (yay!), och Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag. Tyvärr var
jag inte särskild imponerad av någon av de här böckerna. Båda var lite för deppiga,
och för slangiga i språket. Jag tycker om fina ord; det behöver inte vara en
lycklig historia men språket måste hålla en viss standard (att jämföra med The Grass Is Singing som jag läste
nyligen som var sjukt deppigt men ändå vacker). Nej, det var för mycket svärord
och onödiga klyschiga englaska utryck som klottrade till texten som om Portugisiskan
eller Svenskan var så dåliga litterära språk att de inte har de rätta och
vardagliga uttryck för att förmedla koncept som ”it takes two to tango” och ”there’s
no place like home”.
I have, however, finished two books this week: Pessoas Como Nós (People Like Us) and Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag (I'm unfortunately dead and can't come to school today-- amusing title, if anything!). Unfortunately, I wasn't impressed with either books; both were a bit depressing, and make use of an overly slangy language. I like beautiful language: I don't need a happy story, but dammit I read books to admire how well language can be crafted, so in my opinion an author should always maintain a certain linguistic standard. I'd like to make a comparison with The Grass Is Singing (hardly fair, but still), which I read recently, it was crazy depressing but a breathtakingly beautiful read. But no, the books I finished this week were littered with swear words and unnecessary cliched English expressions as if Portuguese or Swedish aren't rich literary languages, with the equivalents of everyday idioms such as "it takes two to tango" and "there's no place like home".
Det var länge sedan jag läste en svensk ungdomsroman, så jag blev
förvånad över hur mycket ”fitta” och ”slampa” det finns i texten. När jag
tänker tillbaka till mina gymnasiedagar 2002-2005 i Malmö, kommer jag bara ihåg
en enda gång då jag blev kallad för ”hora” på skoj och då blev jag så rasande
på killen att jag tvingade honom att be om ursäkt på plats framför alla i
korridoren. Det var inte okej, inte ens på skoj. Har jag levt i en bubbla eller
händer sådant bara i böcker??? O_o
It's been a long time since I've read a Swedish YA novel, so I was quite surprised with the extensive use of the "cunt" and "slut" in the text. When I think back on my high school days in Malmö, 2002-2005, I can only remember one time when I've been called a "whore" and that was as a joke and I completely flipped out on the guy and forced him to apologize right then and there in front of everyone in the corridor (sounds extremely melodramatic now, after having read this book! But no guy has, since, ever called me any of those things-- well, as least not to my face, and that's what matters). That fact is that such language is not okay, not even as a joke. Have I been living in a bubble or does this sort of thing only happen in books??? O_o
Ja, just nu är jag en bitterman...
jag vet inte om det är jag som är bitter (för att det börjar bli höst), eller
som det är böckerna jag läser som får mig att bli bitter… För jag är också arg på The Windup Girl för att den är så lång.
Storyn är inte så förbannat intressant att författaren behöver 23 timmar på sig
att berätta den. Det är typ samma berättelse som Neuromancer, med undantaget
att Neuromancer bara var 10 timmar lång och banbrytande. Men jag kan inte komma
över min OCD om att jag måste avsluta alla böcker jag läser, boken har inte
nått den botten nivån ännu, fast jag irriterar mig på att jag inte är klar med
den.
Yes, at the moment I'm a bitterman... I don't know if it's me (because it's autumn) or if the books I'm reading are making me bitter... 'Cause I'm angry at The Windup Girl for it so damn long. The story isn't particularly engaging, so why the author needs 23 hours to tell it, is beyond me. It's a story similar to Neuromancer, except the latter is a (post)modern classic and just 10 hours long. But I just can't overcome my OCD where I have to force myself to finish all the books that I start, which, I guess, means that the book has not reached that level of suckiness yet, but I'm still greatly annoyed that it's not over yet.
Men för att återgå till ämnet igen: jag funderar på att ta mig
till Lunds bibliotek imorgon och låna Detär så logisk alla fattar utom du, som är näst in min läslista för oktober. Jag
blev nyficken på den eftersom så många bokbloggar har snackat om den, så det
ska bli spännande!:-D
Anyway, to back back to this week's topic: I've been thinking of getting my ass over to Lund's library tomorrow to borrow Det är så logiskt alla fattar utom du (It's so logical, every one gets it but you), a book that has been on my reading list for October. I became curious about it since tons of book blogs have been hyping it up, so I'm looking forward to it! :-D
