30 Days of Books- Day 26: A book that changed your opinion about something

[For the English translation see the text in grey below]

Ja, jag vet att jag har tjatat ganska mycket om den här boken, men äras den som äras bör. The Windup Girl av Paolo Bacigalupi är inte en favorit, men den har faktiskt fått mig att ändra min uppfattning om genmanipulerade produkter och kanske även min inställning till patenterade säden. Boken handlar om en gen spion. Han är i Bangkok för att komma åt Thailands fröbank åt företaget AgriGen som sysslar med genmanipulering. AgriGen har monopol på de flesta säden i välden och Thailand är en av de få länderna som inte är beroende av dem för att odla mat. 

Innan The Windup Girl hade jag inte tänkt så mycket på genmanipulerade produkter alls… eller jo, när City Gross körde den där kampanjen om att de var GMO-fria så tyckte jag att de ägnade sig åt vilseledande reklam eftersom GMO-produkter är väldigt hårt kontrollerade inom EU. I alla fall, nu sitter jag och försöker utbilda mig på ämnet — jag kan nog inte säga att jag är emot forskning kring genmodifiering i sig; men jag är emot hur de företagen som sysslar med det uppför sig. Som jag förstått det är dessa företag inte ansvartagande och de marknadsför sina produkter på ett oärligt sätt bara för att tjäna mer pengar, ofta är det fattiga bönder som får lida istället. Är man intresserad av ämnet, så kan man börja med att kolla in dokumentären The World According to Monsanto av Marie-Monique Robin, som finns på Youtube.

Fun fact: Visste ni att det finns en fröbank i Svalbard i Norge? I fall något händer…

I know that I've been bitching about this book quite a lot lately, I give credit where credit it due (I'm fair like that!). The Windup Girl by Paolo Bacigalupi is not one of my favorites, but I got me to change my mind about gene manipulated products and even my opinion with regards to patented seeds. The book is about a gene spy (as odd as that sounds). He is in Bangkok to get access the Thai seed bank for a genetic engineering company called AgriGen. AgriGen has a monopoly on most of the seeds in the world and Thailand is one of the few countries that is yet not dependent on AgriGen seeds to cultivate their food. 

Before The Windup Girl, I had really not given GMOs a second thought... well... I remember when a certain supermarket had ads about their products being GMO-free, which I thought was deceptive advertising since GMO products are tightly regulated by the EU, and thus the rules apply to all supermarkets and not just the one. Anyway, I'm now trying to educate myself more on this issue-- I can't really say that I'm against research in the are per se, but I'm against the fact that the companies in this industry behave so unscrupulously. It seems to me that these companies market their products in disingenuous way just to make more money, and often poor farmers fall for it and suffer dire consequences. If you're interested in this topic, I suggest watching the documentary "The World According to Monsanto" by Marie-Monique Robin, just Youtube it. 

Fun fact: Did you know that the Norwegian government has constructed a real life seedbank in Svalbard, Norway? Just in care something were to happen...

Bokbloggsjerka 21-24 Sep: Veckans lån, köp, etc [This Weeks Pickings]

[for the English translation see the texts in grey]

~checka ut Annikas litteratur- och kulturblogg för mer info om vad bokbloggsjerka är för något~   

 

Förra veckan kunde jag inte delta i bloggjerkan på riktigt, för jag inte hann läsa alla svar på Annikas blogg förrän i förrgår och i går. Det var mycket intressant, och det känns snopet att jag missade en sådan intressant diskussion. Speciellt eftersom veckans utmaning är följande: 

Berätta om en bok(eller flera) som du har fått, lånat, köpt, etc. den här veckan.

Och den här veckan har jag faktiskt inte fått, lånat eller köpt en enda bok. Tråkigt, jag vet. T_T

Annikas litteratur- och kulturblogg hosts a chain where each week book bloggers answer a question about books and literature. This week's question is: Tell us about a book (or several) that you recieved, borrowed, bought, etc this week.

I haven't actually received, borrowed or bought a single book this week. Boring, I know. T_T

Däremot har jag läst ut två böcker den här veckan: Pessoas Como Nos (Folk som vi)som är den första av mina Tre på tre böcker (yay!), och Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag. Tyvärr var jag inte särskild imponerad av någon av de här böckerna. Båda var lite för deppiga, och för slangiga i språket. Jag tycker om fina ord; det behöver inte vara en lycklig historia men språket måste hålla en viss standard (att jämföra med The Grass Is Singing som jag läste nyligen som var sjukt deppigt men ändå vacker). Nej, det var för mycket svärord och onödiga klyschiga englaska utryck som klottrade till texten som om Portugisiskan eller Svenskan var så dåliga litterära språk att de inte har de rätta och vardagliga uttryck för att förmedla koncept som ”it takes two to tango” och ”there’s no place like home”.

I have, however, finished two books this week: Pessoas Como Nós (People Like Us) and Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag (I'm unfortunately dead and can't come to school today-- amusing title, if anything!). Unfortunately, I  wasn't impressed with either books; both were a bit depressing, and make use of an overly slangy language. I like beautiful language: I don't need a happy story, but dammit I read books to admire how well language can be crafted, so in my opinion an author should always maintain a certain linguistic standard. I'd like to make a comparison with The Grass Is Singing (hardly fair, but still), which I read recently, it was crazy depressing but a breathtakingly beautiful read. But no, the books I finished this week were littered with swear words and unnecessary cliched English expressions as if Portuguese or Swedish aren't rich literary languages, with the equivalents of everyday idioms such as "it takes two to tango" and "there's no place like home". 

Det var länge sedan jag läste en svensk ungdomsroman, så jag blev förvånad över hur mycket ”fitta” och ”slampa” det finns i texten. När jag tänker tillbaka till mina gymnasiedagar 2002-2005 i Malmö, kommer jag bara ihåg en enda gång då jag blev kallad för ”hora” på skoj och då blev jag så rasande på killen att jag tvingade honom att be om ursäkt på plats framför alla i korridoren. Det var inte okej, inte ens på skoj. Har jag levt i en bubbla eller händer sådant bara i böcker??? O_o

It's been a long time since I've read a Swedish YA novel, so I was quite surprised with the extensive use of the "cunt" and "slut" in the text. When I think back on my high school days in Malmö, 2002-2005, I can only remember one time when I've been called a "whore" and that was as a joke and I completely flipped out on the guy and forced him to apologize right then and there in front of everyone in the corridor (sounds extremely melodramatic now, after having read this book! But no guy has, since, ever called me any of those things-- well, as least not to my face, and that's what matters). That fact is that such language is not okay, not even as a joke. Have I been living in a bubble or does this sort of thing only happen in books??? O_o

Ja, just nu är jag en bitterman... jag vet inte om det är jag som är bitter (för att det börjar bli höst), eller som det är böckerna jag läser som får mig att bli bitter… För jag är också arg på The Windup Girl för att den är så lång. Storyn är inte så förbannat intressant att författaren behöver 23 timmar på sig att berätta den. Det är typ samma berättelse som Neuromancer, med undantaget att Neuromancer bara var 10 timmar lång och banbrytande. Men jag kan inte komma över min OCD om att jag måste avsluta alla böcker jag läser, boken har inte nått den botten nivån ännu, fast jag irriterar mig på att jag inte är klar med den.  

Yes, at the moment I'm a bitterman... I don't know if it's me (because it's autumn) or if the books I'm reading are making me bitter... 'Cause I'm angry at The Windup Girl for it so damn long. The story isn't particularly engaging, so why the author needs 23 hours to tell it, is beyond me. It's a story similar to Neuromancer, except the latter is a (post)modern classic and just 10 hours long. But I just can't overcome my OCD where I have to force myself to finish all the books that I start, which, I guess, means that the book has not reached that level of suckiness yet, but I'm still greatly annoyed that it's not over yet.

Men för att återgå till ämnet igen: jag funderar på att ta mig till Lunds bibliotek imorgon och låna Detär så logisk alla fattar utom du, som är näst in min läslista för oktober. Jag blev nyficken på den eftersom så många bokbloggar har snackat om den, så det ska bli spännande!:-D 

Anyway, to back back to this week's topic: I've been thinking of getting my ass over to Lund's library tomorrow to borrow Det är så logiskt alla fattar utom du (It's so logical, every one gets it but you), a book that has been on my reading list for October. I became curious about it since tons of book blogs have been hyping it up, so I'm looking forward to it! :-D