30 Days of Books- Day 03: My Favorite Series

[for the English translation, see the text in grey below]

Egentligen, föredrar jag fristående romaner framför serier.  Men i år har jag läst några stycken, och alla av dem hör till genren ungdomsböcker. Det känns som att man inte kan få tag i en ungdomsbok som inte är en del av en triologi, nuförtiden. I alla fall, så har de flesta serier jag läst i år varit ganska bra, så jag ska inte klaga. ^^

Men om jag ska välja en favorit så får jag väl gå med Books of Ember serien. Jag tycker verkligen om DuPraus sätt att skriva. Hon är så bra på att få sina karaktärer att agera som om de vore gjorda av kött och blod. Och hon skriver aldrig om goda och onda personer utan hon har alltid ett nyanserat perspektiv; hon skriver på ett sådant sätt så att man kan förstå att olika omständigheter gör att folk agerar på olika sätt. Man får komma ihåg att de här är inga vuxen-böcker, utan målgruppen är ungdomar mellan 10-14: det är inte ofta man råkar på en barnbok som på ett underhållande och nyanserat sätt behandlar frågor kring moral och människans natur.

I usually prefer stand-alone novels over book series, but this year I'm been reading quite a few of these young adult series. Sometimes I feel like I cannot get a hold of a YA book that isn't part of a trilogy. Anyway, I shouldn't be complaining, most of the series I've read so far have been quite good.

But If I'm going to pick my favorite, it would have to be The Books of Ember series. I really enjoyed DuPrau's writing style; she's really good at making the characters come alive. Furthermore, she never writes about good and evil, but creates conflict by tapping into the nuanced nature of the human condition. Of course, these are not adult books, but are aimed at children between 10-14, and it's not often that one comes across a children's book that tackles moral questions without oversimplifications while remaining entertaining.

Bokbloggsjerka 31 aug-3 sep: En typisk svensk deckare? [A typical Swedish crime novels?]

[for the English translation, see the grey texts below]

~checka ut Annikas litteratur- och kulturblogg för mer info om vad bokbloggsjerka är för något~   

 

Vad är det som gör en svensk kriminalroman typiskt svenskför dig. En italiensk kriminalroman typisk italiensk. Amerikansk? Välj ett landoch tala om för mig vad du tycker kännetecknar just det landetskriminalromaner. 

Jag kan inte säga att jag är en deckarkännare, men jag hade en period i mitt liv där jag läste sjukt många deckare. Fast när jag tänker efter så kommer jag på att de flesta av de deckare jag läste var svenska— och några få engelska. Konstigt nog har jag aldrig läst några amerikanska deckare, eller italienska för den delen. Jag är alltså ingen deckarfan. :-( 

Men man märker ju typiska element som särskiljer en svensk kriminalroman jämfört med en engelsk. För mig känns det som att de flesta svenska deckare utforskar ett återkommande tema som för övrigt är väldigt populär inom klassik svensk litteratur: skam och skuld. Vi verkar vara ett folk som verkligen känner mycket skam och skuld för hur vi lever våra liv. I svenska deckare är alla utsatta för en psykologisk analys, alla har demoner som de brottas med: detektiven, mördaren, mördarens mamma, polisen, polisens hund, etc. En svensk deckare svarar nästan alltid på frågan: varför blev det så här?

Detta kontrasteras med de engleska deckare som känns mera som en gåta, eller ett pussel som man ska lösa. En engelsk deckare svar på frågan: vem har gjort det och varför? Och i jakten på svaret får man glimtar i karaktärernas liv. Karaktärerna i en engelsk deckare är inte lika mörka och deprimerande som i en svensk deckare.

Det är två olika sätt att skriva samma typ av bok, båda sätt brukar producera bra böcker fast på olika sätt. :P 

Annikas litteratur- och kulturblogg hosts a chain where each week book bloggers answer a question about books and literature. This week's question is: What is it that makes a Swedish crime novel typically Swedish for you? Or an Italian or typically Italian? American? Choose a country and explain what you think are the characteristics of that country's crime novels.

I don't proclaim to be a crime connoisseur, but I had a period of my life where I read many crime novels. When I think about it, though, I find that most of them were Swedish... and a few English ones. Strangely enough, I have never read an American detective story, or an Italian one for that matter. So I'm no die hard fan or the genre.

But I did notice some elements that distinguish a Swedish crime novel from an English one. I my opinion it feels like the Swedish novels explore a recurring theme which, perhaps not so incidentally, is present in most classic Swedish literature: shame and guilt. We seem to be a people with serious issues, bearing lots of shame and guilt over how we live our lives. In Swedish crime novels all characters get subjected to psychoanalysis; every one is struggling with their own inner demons- the detective, the killer, the killers mom, the policeman and even his dog, etc. A Swedish crime novel almost always seek an answer for the question: how did it end up like this?

This can be contrasted with English detective stories where the crime feels more like a riddle, or a puzzle of events. It seems to me that an English crime novel answer the question: who did it and why? And while looking for that answer the reader gets to peek in on the characters' lives. Furthermore, the characters in English crime novels aren't as dark and depressing and in a Swedish crime novel.

These are two different ways of writing the same type of book, but both have thier merits and produce really good stories. :P

30 Days of Books- Day 02: A book that I’ve read more than 3 times

[for the English translation, see the text in grey below]

The Perilous Gard av Elizabeth Marie Pope brukar jag läsa nästan varje år. Jag minns att jag köpte den när jag var 12 när min skola hade en bokloppis och jag blev förälskad i omslaget. Den här boken kommer jag aldrig att tröttna på; min kopia är nu sönderläst med en massa antäckningar vid marginalerna om karaktär analyser och storyns uppbyggnad. Ändå är det svårt att förklara varför jag tycker att den här boken är så bra…

Det har skrivits många retellings av Tam Lin legenden, och enligt mig är The Perilous Gard den bästa av dem. Kate är en cool hjältinna: hon är klumpig och inte alls vacker, men hon är intelligent, nyficken och praktisk av sig. Dialogen är rapp och jag älskar bokens mystiska stämning—som är utan några övernaturliga inslag. 

The Perilous Gard, by Elizabeth Marie Pope is a book that I read almost every year. I remember I bought it when I was 12, at my school's used books sale. I bought it because I fell in love with the cover. I will never get tired of it: my copy is now tattered and full of notes on the margins about character analysis and plot structure. Despite them, it's hard to explain why I think this books is soo good...

Many authors have done retelling of the Tam Lin legend, and according to me, The Perilous Gard is the best of them. Kate is a cool heroine: she's clumsy and extremely plain (which is worse than being ugly), but she's intelligent, curious and pragmatic. The dialogue in the book is witty and I love the book has this Gothic atmosphere- without venturing into the paranormal.

Läst i Augusti ^_^ [August Roundup]

[For the English translation see the texts in grey]

Oj oj, det blev inte många lästa böcker den här månaden. The Moonstone var så låååång, Perlandra så tråkig, och Glow lysnade jag på med min sambo (vilket gjorde att det tog längre tid av sluta boken eftersom jag inte kunde lyssna på den när som helst), pga dessa tre böcker blev det inte många ljudböcker i augusti helt enkelt. Men jag var nöjd med 5 utav 6 av böckerna, så jag sammanfattar augusti som en lyckad läsmånad ändå.  

Oh dear, I didn't read as much as I'd hoped I would this month. The Moonstone was just so loooong, Perlandra so dull, and I listened to Glow together with my other half (hence, it took a long time to finish it because I could not listen to it whenever I wanted to). Because of these three books, I was simple not able to read many audiobooks in August. However I'm happy with 5 out of 6 of my reading, so I'll count August as a successful reading month anyway.

Lästa Böcker [Books Read]:

The Moonstone, Wilkie Collins

The Distant Hours, Kate Morton

Sky Chasers: Glow, Amy Kathleen Ryan

The Grass Is Singing,Doris Lessing

The Summer Without Men, Siri Hustvedt

Space Trilogy: Perelandra, C.S. Lewis

____________________________________________________________________

Fågel [Praise]: The Distant Hours

Fisk [Raise]: Perelandra

____________________________________________________________________

Statistik [Statistics]:

Totalt har jag last 6 böcker [6 books read in total]

3 ljudböcker [audiboooks]

3 vanliga böcker [regular books] (The Distant Hours, The Grass Is Singing, The Summer Without Men)

5 ”vuxen”-böcker [adult books]

1 ungdomsbok [young adult]

2 tegelstenar [bricks] (The Distant Hours, The Moonstone—vad är motsvarigheten till tegelsten i ljudvärlden?)

6 på engelska [in english]

____________________________________________________________________

Nyckelord som beskriver min läsning i Augusti: [Keywords describing my reading]

allegori, andar, dystopi, futuristisk, historiskt, klassiker, mysterium, nutidsroman, paranormal, politisk kommentar, religion, romantik, rymdskepp, rymdresa, samhällskommentar, science fiction, tragedi, young adult, utomjordningar, äventyr

30 Days of Books- Day 01: Best Book I Read Last Year

[for the english translation, see the texts in grey below]

Jag såg den här utmaningen hos Unga Böcker, som svarade på enkäten i augusti. Det var väldigt mysigt att läsa deras inlägg, så jag fick lust reminisce om böcker på samma sätt. Och september är ju en perfekt månad att anta en sådan utmaning då det är en 30-dagars månad. ^^ Så här kör vi:

House Rules (Jacobs värld) av Judi Picoult var den bästa boken jag läste förra året. Boken var så rörande och skrämande! Det handlar om en tonåring med Asperger’s Syndrom som har en märklig hobby: forensisk analys. Hela hans familjs värld börjar falla sönder när han blir minstänkt av polisen för att ha mördat sin extra-lärare. Alla bevis pekar på honom, men betyder det att han är skyldig?  Picoult beskriver en hemsk bild av vårt samhälle, som inte bara har svårt att anpassa sig till personer med specialbehov men som också vägrar förstå. En bok som värkligen fick mig att tänka, eftersom även on man vill vara snäll och empatisk mot andra så kan detta vara svårt gentemot t.ex. personer med autism, en ”handikapp” som vi vet väldigt lite om, som är svårt hanterlig och som de flesta av oss inte vet hur man ska bemöta.

Judi Picoult har även skrivit den omtalade boken My Sister’s Keeper (Allt för min syster) som har blivit film; jag har inte sett filmen och funderar på att läsa boken. House Rules är den enda boken som jag har läst av Picoult, men jag får intrycket av att hennes grej är att skriva om kontroversiella samhällsämnen som ligger i den moraliska gråzonen... har jag rätt?

I saw this challenge at Unga Böcker's blog, who did this survey in August. I really enjoyed reading their posts, and it put me in the mood to reminisce about books in the same way. September is a perfect month to take on this challenge since it's a 30-day month! ^^ Let's get started:

House Rules by Judi Picoult was the best book I read last year. It's both touching and scary! It's about a teenager with Asperger's Syndrome who has a strange hobby: forensic analysis. His whole family's world comes undone when he is suspected of having murdered his special needs tutor. All the evidence points towards him, but does it mean that he did it? Picoult paints a horrible picture of our society, which not only faces a difficult in adapting to the needs of people with special needs but who also refuse to understand the hardships. This is a book that really got me thinking, since even if one wants to be kind and empathetic towards others, it can be a challenging task if you meet so called "difficult" people with for example autism which is a "handicap" that we don't know much about and that we are not equipped to deal with.

Judi Picoult has also written the bestseller My Sister's Keeper which got turned into a movie; I haven't seen the movie and am thinking of reading the book. House Rules is my first Picoult book, but I get the impression that her shtick is to write about controversial social issues which are in the moral grey zone... am i right?